Alla inlägg av Christer Lindh

Polska efter Norells Olle

Jag hittade ett inlägg i bloggen Hälsingelåtar där musikern Esbjörn Wettermark transkriberat noter till en polska ”efter Olle Norell i Tönsen”, från en inspelning med spelmannen Erik Rönnlund i Skog.

Inspelningen med Rönnlund finns bevarad i Hälsinglands folkmusikarkiv men finns inte tillgänglig online.  Då jag var nyfiken på hur låten går men varken kan läsa nötter eller framföra en fiol bad jag min son Erik Lindh – som studerar ljuddesign på högskolan i Skövde – att översätta den från Esbjörns noter (via MIDI) till fiolspel med hjälp av sina  samplingsbibliotek, datorprogram och kunskaper.

Så varsågoda, en liten fin polska i G-moll – med Tönsen-anknytning – att svänga era lurviga till denna midsommarafton!

Här är noterna, för den som hellre spelar själv:

Hämtad från FolkWiki (där den även finns i ABC, MIDI och PDF-format)

Fler låtar från finns på Esbjörns blogg Hälsingelåtar 

Folkmusik från Hälsingland (Wikipedia)

Sjöbergs torp

Länge har det stått öde och helt dolt av stor skog, men efter skogsavverkning så kan man numera se det från vägen igen – Tönsens enda riktiga ödehus; Sjöbergs.

Torpet är ca 150 år gammalt och byggt som en s.k. sidokammarstuga, men utan förstuga. Det byggdes troligen av Johan Petter (Pehrsson) Sjöberg, född 1833 i Svärdsjö. År 1866 flyttade han, hustrun Karin (f. 1839) och sonen Per Johan (då 11 år, född i Ovansjö 1855) från Skog till Tönsen. Han försörjde sig som kolare.

Då
Nu
Slider

Johan Petter utanför stugan sin, och stugan som den ser ut nu

Sonen Per Johan emigrerade till USA den 12:e april 1882, som så många andra vid den tiden. Han verkar då ha bytt efternamn till Wahlén. Att han blev kvar där och startade familj vet vi, för i ett inlägg på Anbytarforum frågar en kvinna i USA efter information om sin farfars far Per Johan Wahlén. 

Hans föräldrar blev dock kvar i Tönsen livet ut – Karin Sjöberg dör 1912 och Johan Petter fem år senare, 1917. Sedan står stugan tom i många år.

År 1929 flyttade sedan skomakaren Per Johan Sköld in i torpet med sin hustru Vilhelmina ”Mina” Sköld, med deras fyra barn samt ett till på väg. Nu vart det trångt i stugan; några år senare kom två barn till, så totalt bodde då nio personer i denna lilla stuga.  De äldsta sönerna flyttar ut 1944-1945, och resten av familjen flyttar sen till Söderala 1948.

Först i början av fyrtiotalet drogs el till Tönsen och denna stuga fick då också elkraft, det vittnar isolatorer och en rostig elmätarpanel om. I stugan hittar jag en sida från en skolbok samt en tidning från den 15:e mars 1939 som vittnar om stora händelser – Tyskland angriper då Tjeckoslovakien, och senare samma år kommer man att invadera Polen och andra världskriget tar sin början.

När stugan och tomten lämnades 1948 tog sedan skogen över och med åren doldes torpet helt. En gran växte upp alldeles vid väggen på baksidan och sprängde tak och vägg. Spismuren rasade också in och tog med sig mer av taket. Men stugan kämpar ännu emot och står fortfarande upp i det stora hela, med vacker patinerade träväggar – så passa på och gör den ett besök.

Vet du mer? Tipsa gärna så kan artikeln kompletteras.

Stort tack till Sven (född i stugan 1933) och hans brorsdotter Agneta för uppgifter om familjen Sköld som flyttade in efter Sjöbergs.

Sjöbergs torp 2013

sjobergs-004 sjobergs-006 sjobergs-007 sjobergs-008 sjobergs-009

 

 

 

 

Nu byggs Valhalla

Uppdatering 2018-05-31: OX2 har uppdaterat sin informationssida med mer information om hur man (ibland inte) når fiskesjöarna och andra naturområden som berörs av byggnationen.

Uppdatering 2018-05-08: OX2 har kört sönder Bullerbäcken. Se inslag från SVT.

Projekteringen av den stora vindkraftparken ”Valhalla” sydväst om Tönsen har som bekant varit på gång i många år. Inkomna överklaganden och domstolsprocesser är nu hanterade, arkeologisk undersökning är gjord, alla tillstånd är inhämtade, finansieringen på plats och upphandling av entreprenörerna är klar så nu är bygget igång.

Valhall var i nordisk mytologi Odens och de fallna krigarnas boning och sägs enligt legenden ha 540 dörrar och ett tak bestående av gyllene sköldar. Män som dött i strid kunde få komma till Valhall och vara med och kriga mot jättarna. I vindkraftföretaget OX2:s version blir det dock bara jättar – 85 stycken 180 meter höga vindkraftverk. Var krigarna skall bo framgår inte, men de lär få slåss mot ”väderkvarnar” istället för riktiga
jättar. Man lär inte heller bjuda på fest och äta upp grisen Särimner varje natt, men vi får väl hoppas på en rejäl invigningsfest iallafall.

Projektet består av två parker som byggs samtidigt: vindparken Åmot-Lingbo med 58 kraftverk som ger en årsproduktion på runt 754 GWh, och vindparken Tönsen med 27 kraftverk som ger ~365 GWh per år. Detta är färre snurror än tidigare planerat, men istället är varje 30 meter högre.

Vindkraftparkerna Tönsen och Åmot-Lingbo

Valhalla blir en av de största landbaserade vindkraftsanläggningarna i Europa med en total effekt om 357 MW. Den förväntade årliga genomsnittsproduktionen för anläggningen är ca 1,1 TWh, vilket motsvarar årsförbrukningen av hushållsel för ca 223 800 hushåll (5 000 kWh per hushåll), vilket nästan är dubbelt så många som alla hushåll i Gävleborgs län tillsammans. Som jämförelse ger Laforsens vattenkraftverk i Ljusdal ca 335 GWh per år – ungefär likvärdigt med Tönsens 27 snurror alltså.

Under hela 2018 kommer det byggas nya vägar, befintliga vägar förbättras, alla uppställningsytor röjs och byggs och det dras elnät från alla platser. Arbetet med vägarna och uppställningsytor är redan igång. Ett ställverk byggs längs Vilnästjärnsvägen som samlar in alla kraftverkens ledningar och skickar det vidare ner via luftledning mot Lingbo för ansluting till stora nätet.  Montering av själva kraftverken sker under 2019.

Information om byggarbetsplatsen för Tönsens vindpark

Bygget kommer tyvärr försvåra vår rörlighet på skogsvägarna under ett par år.  Bägge  områdena är klassade som arbetsplats, vilket gör att man kommer sätta bommar på Flottsjövägen och vägarna in mot Nannsjön. Har man ärenden in i området kan man prata med platsansvarig och eventuellt få tillgång till koden till bommen.

Länkar:

Återträff med piloten som störtade i Tönsen – efter 55 år

Den 20:e juni 1960 flög flygkadett Gösta Wiking högt ovanför Tönsen med sin SAAB J 29 (i folkmun kallad “Flygande Tunnan”), i en övning med andra plan från F15 i Söderhamn. Ett annat J29 kolliderade med Göstas, varpå huven krossades och flög av. Gösta skadades på höger sida av ansiktet och sköt instinktiv ut sig och räddade sig med fallskärm ned mot marken, där han fastnade i en tall. Planet kraschade en bit längre bort där bränslet och den heta motorn startade en skogsbrand.

Talltopp räddade flygareGösta tog sig ned från tallen och tog sig mot första bebodda hus och knackade på för att få hjälp. En ung kvinna öppnade dörren och ryggade först tillbaka när hon såg den blodige piloten i sin sönderskurna pilotoverall stå på trappen. Innevånarna i Tönsen mobiliserade sig sedan snabbt, hjälpte Gösta till sjukhus och såg till att branden blev släckt. [Läs DN-artikeln från 1960]

Den 11 september i år, drygt 55 år efter olyckan, knackade Gösta åter på i huset. Karin Norin, som hade öppnat dörren hos familjen Sköld den dagen, var där tillsammans med andra bybor som har minnen från händelsen.

besoket-10
Gösta Wiking och Karin Norin

Det var Irene Frank som kontaktat och bjudit in Gösta att komma på återbesök i byn. Irene var liten flicka vid tiden för kraschen, och kommer speciellt ihåg den stora gropen som bildades när planet kraschade. Gropen vart djup och naturen runt den stod bränd och kal i många år efter kraschen. Det var Irenes pappa Olle Frank som skjutsade Gösta till sjukhus den dagen, i en fart så hög att Gösta lär ha bett honom sakta ner – att åka med Olle i full fart mot lasarettet i Söderhamn var tydligen mer skrämmande än att ha kraschat med ett flygplan 5000 meter ovanför Tönsen.

Sven-Åke Lindh, som den dagen jobbade i skogen alldeles nära där planet kraschade och som såg förloppet, hade lyckats leta upp kraschplatsen på nytt. Växtligheten har återhämtat sig men än ser man gropen som bildades vid den våldsamma kraschen tydligt. Det skojades om att nu skulle man märka upp denna lokala sevärdhet med en skylt ; “Göstas grop”.

Gösta i sin grop

Gösta fick också återse huven från sitt gamla plan. Den återfanns nyligen av Christer Lindh i en skrothög i skogen bakom ett hus i Tönsen , men det var troligen inte där den fallit ner. Flygvapnet städade upp allt skrot från planet efter kraschen, men huven — som flög av direkt vid kollisionen — föll ner på annan plats och har senare hittats av någon som släpat hem den som “trofé”, och där har den blivit liggande. Även raketstolen, som Gösta sköt ut sig med, lär ha hittats av en privatperson och förvarats i någons lada sedan dess, men den verkar nu tyvärr ha försvunnit.

Christer har rengjort huven från all mossa och löv och Gösta kunde nu studera hur dess tjocka plexiglas brutits sönder på ett sätt som bara kunde betyda att hans upplevelse av kollisionen stämde; att det andra planet touchat Göstas plan på styrbord sida så att huven sprack och flög av, och Göstas hjälm trycktes in och skadade ansiktet.

Gösta studerar brottytor på huven
Huven på SAAB J 29 i intakt skick

För Gösta blev kraschen slutet på karriären inom Flygvapnet. Det blev en månads vistelse på sjukhus, där skärsåren läktes, det trasiga ögat räddades kvar (synen gick dock förlorad) och ryggen, som fått sig en rejäl kompression av raketstolens acceleration på 18G, fick återhämta sig. Gösta begärde avsked från Flygvapnet (“det bästa jag gjort” enligt honom) och påbörjade istället en lång karriär inom näringslivet, där han bl.a. varit koncernchef och VD för Perstorp, och suttit i en mängd bolagsstyrelser.

Paret Sköld bjöd alla på fika, media fick sina intervjuer och många minnen berättades om dagen som alla kommer ihåg nästan som om det var igår. Gösta ficks sedan ta huven från sitt gamla flygplan med sig hem till Skåne som minne av händelsen som kunde avslutat, men istället vände hans liv i en ny riktning.

SVT intervjuar Gösta
Både Ljusnan och SVT var där

Ljusnan publicerade senare reportaget Göstas krasch – det mest dramatiska som hänt i Tönsen och SVT Gävleborg gjorde inslaget Flygkraschen som satte spår.

Stor tack till Irene, Stig och Kerstin, Karin, Sven-Åke och andra som medverkat till denna unika återträff. Och till Gösta förstås, som alltid är välkommen åter till Tönsen.

Foton: Christer Lindh

Talltopp räddade flygare

En händelse i modern tid som många kommer ihåg var den då två SAAB J29 (”Flygande tunnan”) stridsflygplan krockade under en övning ovanför Tönsen och ett av planen kraschade på Tönsheden. Det hände den 20 juni 1960 och den här artikeln var införd i Dagens Nyheter några dagar senare:


Kadett Gösta Erik Wiking – infälld – hamnade med sin fallskärm i en av de tre tallar som fanns på den steniga myren. Detta hindrade att han skadades vid nedfallet. Personal från F15 fick hjälp att ta ned fallskärmen av bl a Arne Hansson från Kilafors
Kadett Gösta Erik Wiking – infälld – hamnade med sin fallskärm i en av de tre tallar som fanns på den steniga myren. Detta hindrade att han skadades vid nedfallet. Personal från F15 fick hjälp att ta ned fallskärmen av bl a Arne Hansson från Kilafors

SÖDERHAMN, måndag
Tjugotreårige kadetten Gösta Erik Wiking från Malmö räddade sig på måndagen med fallskärm sedan två jaktplan av typ J29 från Hälsinge flygflottilj i Söderhamn kolliderat i luften vid Tönsen, ett par mil sydost om Bollnäs. Han hamnade, endast lättare skadad, i en talltopp i en stenig myr och kunde själv ta sig fram till bebyggda trakter ett par kilometer därifrån.

Det flygplan han förde blev manöverodugligt och slogs i småbitar vid nedslaget. Det andra flygplanet med kadett Ingemar Hansson , Höganäs, vid spakarna skadades inte nämnvärt vid sammanstötningen i luften och kunde av föraren manövreras tillbaka till flottiljen i Söderhamn.

Kollisionen skedde på 5000 meters höjd. Man hade haft en luftstridsövning och det var när de fyra flygplan som ingick i gruppen skulle samlas för återflygning till flottiljen som de båda olycksplanen touchade varandra.

Kadett Wiking hade tur i oturen i det att han hamnade i en hög tall. Om han hade fallit ned bara någon meter på sidan hade han ganska säkert slagit sig svårt mot de kantiga stenarna på marken under tallen.

Han lämnade fallskärmen kvar i tallen och begav sig till närmaste gård, varifrån landsfiskalen i Bollnäs meddelades om haveriet. Lantbrukare Olof Frank, Tönsen, tog sedan kadett Wiking i sin bil och körde honom till Söderhamns lasarett, varifrån han senare remitterades till Centrallasarettet i Gävle för specialundersökning.

— Allting gick så oerhört fort, berättar kadett Wiking. Det blev fullkomligt svart på en gång. Det var som man plötsligt hade släckt lyset. Jag måste ha handlat rent instinktivt både när det gäller utskjutandet av katapultstolen och fallskärmens utlösning. Först när jag satt i talltoppen förstod jag vilken oerhörd tur jag haft.

Kadett Wiking klagade över smärtor i knäna och ena ögat. Han trodde att ögonskadan orsakats av metallsplitter från flygplanet.

— Detta söndermosades fullständigt vid nedslaget, säger lantbrukare Frank, och det var efteråt omöjligt att kunna tänka sig att småbitarna en gång varit ett flygplan.

Vid nedslaget uppstod en explosion och skogen antändes på flera ställen. Bränderna släcktes dock rätt snart av Kilafort brandkår samt ortsbefolkningen. Som exempel på kraften med vilken den havererade ”Tunnan” tog mark kan nämnas att planet bl.a. knäckte en grov tall, som slungades iväg 100 m och i sin tur mejade av en annan något mindre tall.

En haverikommission under hovrättsrådet Sidenbladhs ledning anlände på måndagseftermiddagen till Söderhamn för utredning av olyckan.


Ungefärlig nedslagsplats


 

Har du egna minnen, bilder eller vrakdelar från händelsen?  Hör gärna av dig till oss.

De första husförhören

Den äldsta bevarade husförhörslängden i Hanebo sockens arkiv täcker åren 1748 till 1773. Det har dock varit prästers skyldighet att genomföra årliga husförhör ända sedan 1686, men om det fördes anteckningar då så har de tyvärr gått förlorade.

Den här första längden är enklare i sin utformning än de senare och handstilen samt att befolkningen i Tönsen verkar öka mer än man haft plats för på sidan, gör den svår att läsa, Det går ändå att få ut en hel del intressant information ur den.

Fortsätt läsa De första husförhören

Tönsboa

Foto: Ulrika Lindh
Foto: Ulrika Lindh
Bilden införd i Kuriren 21 juli 1976. Foto: Bertil Widmark
Bilden införd i Hälsinge-Söderhamn Kuriren 21 juli 1976. Foto: Bertil Widmark

Tönsboa-låten
Här ska jag berätta om en klurig liten man,
bodde mitt i djupa skogen, mitt i Hälsingland,
drev sin lilla Tönsbo’a. Vet ni vad det är?
En Tönsbo’a mitt i skogen, ja, det är en sagolik affär!

Kom det någon kund ditin och ville köpa ägg,
sprang han ut på gården, skrämde hönsen med sitt skägg.
Halva påsen blev det blott. Affären gick i kvav.
Kom igen en annan dag, för hönsen har lagt av!

Odalmannen Orvar i butiken stega in,
skulle köpa diskmaskin till sig och gumman sin.
Gubben slet sitt skägg och myste: ”Jättebra affär!
15 baljor Ljusnan vatten kan jag sälja här.”

Timmerhuggar-Emils cykelhjul det sade pang.
Plötsligt var han utan både däck och innerslang.
Mitt i skogen stod han där och kunde ingenting.
Ut ur bo’a gubben kom med konserveringsring.

Sommar’n kom och kunden blev en pengastinn turist.
Gubben kuta’ runt i bo’a, bruka all sin list.
”Ska de va’ antikpiano?” Lirade en låt.
Kunden höjde blott sin kamera och tog en minnesplåt.

Hö’t det skulle bärgas, det var skördetid minsann.
Höredskapen räckte inte till i Hälsingland.
Gubben vädra’ guld, beställde gafflar i all hast.
Hö’t det gick åt fanders — det kom matbestick i plast. . .

Spejare från hälsovården gjorde sin entré.
”Han ska ut!” sa han i bo ’a, räkna ett, två, tre.
”Slår du mig med osten? Vad är du för tjorv?”
”Det här är inte roquefort, det är vanlig husmanskorv.”

Det pinglade i dörren, rike bonden klädd så fin:
”Säg har ni här i bo ’a någon skördetröskmaskin?”
”Det går bra, visst har jag det. Men stopp! Uj, så befängt!
Ni är en halv minut för sen, för nu så har jag stängt!”
Text: Sven Lindahl
Insjungen på skiva 1970 av Leppe Sundevall.
(Är det någon som har skivan så kontakta gärna mig)

Länsmuseets utredning 2012

Som en del av vindkraftsprojektet har Länsmuseet i Gävleborg gjort en särskild utredning för att kartlägga om det finns fornlämningar etc inom områden som är tänkta för vindkraftverken, och som då kan behöva speciellt skydd. Bl.a. har man flyttat en snurra då den låg för nära Övre Rotemobodtjärns f.d. fäbod.

Utredningen kan laddas ner som PDF, och kan fungera som en liten guide för den som själv vill leta upp och studera dessa lämningar.

Det är dock oklart om den här telefonkiosken får det skydd den behöver. De är ju utrotningshotade och snart ett minne blott…