I början av 1800-talet när efterfrågan på sågade trävaror ökade anlades ett antal vattendrivna små sågverk, s k sågkvarnar, i bäckar och åar. De flesta byggdes och drevs av privata skogsägare. Ägarna av Kilafors Bruk, som hade stora skogar här, byggde en ramsåg i Tönsån strax söder om byn.

Kammarkollegiet lämnade tillstånd till bygget år 1822 och sågen skattlades den 14 december 1827. Transportvägarna för sågtimret blev här mycket korta men dess längre blev frakterna av det sågade virket. Min far, född 1874, berättade att han som 13-14-åring körde bräder med häst ned till Kilafors.

Driften av sågen upphörde år 1890 varefter den revs. Dammen med sina spettluckor fanns dock kvar till på 1930- talet. Mitt enda minne av Tönssågen är – förutom dammen och fisket i höljan uppströms – den imponerande högen av sågspån, som utgjorde ett kärt tillhåll för ormar, i synnerhet snokar, som lade sina ägg i den solvarma sågspånen.

Texten är ett utdrag ur: ”Tönsen, en by uppe bland bergen” av Olle Larsson, införd i Hanebo Jul 1996. Foto: Christer Lindh