Tönsen, en by uppe bland bergen

Här följer ett antal utdrag ur en artikel skriven av Olle Larsson, införd i Hanebo Jul 1996. Fler utdrag ur artikeln kommer att följa framöver, uppdelade på de områden, personer eller händelser de berör och i vissa fall kompletterade med mer information och bilder. Håll utkik på sajten, eller gå med i Facebook-gruppen för att få en avisering när nytt läggs ut.

Fortsätt läsa Tönsen, en by uppe bland bergen

De första husförhören

Den äldsta bevarade husförhörslängden i Hanebo sockens arkiv täcker åren 1748 till 1773. Det har dock varit prästers skyldighet att genomföra årliga husförhör ända sedan 1686, men om det fördes anteckningar då så har de tyvärr gått förlorade.

Den här första längden är enklare i sin utformning än de senare och handstilen samt att befolkningen i Tönsen verkar öka mer än man haft plats för på sidan, gör den svår att läsa, Det går ändå att få ut en hel del intressant information ur den.

Fortsätt läsa De första husförhören

Tönsboa

Foto: Ulrika Lindh
Foto: Ulrika Lindh
Bilden införd i Kuriren 21 juli 1976. Foto: Bertil Widmark
Bilden införd i Hälsinge-Söderhamn Kuriren 21 juli 1976. Foto: Bertil Widmark

Tönsboa-låten
Här ska jag berätta om en klurig liten man,
bodde mitt i djupa skogen, mitt i Hälsingland,
drev sin lilla Tönsbo’a. Vet ni vad det är?
En Tönsbo’a mitt i skogen, ja, det är en sagolik affär!

Kom det någon kund ditin och ville köpa ägg,
sprang han ut på gården, skrämde hönsen med sitt skägg.
Halva påsen blev det blott. Affären gick i kvav.
Kom igen en annan dag, för hönsen har lagt av!

Odalmannen Orvar i butiken stega in,
skulle köpa diskmaskin till sig och gumman sin.
Gubben slet sitt skägg och myste: ”Jättebra affär!
15 baljor Ljusnan vatten kan jag sälja här.”

Timmerhuggar-Emils cykelhjul det sade pang.
Plötsligt var han utan både däck och innerslang.
Mitt i skogen stod han där och kunde ingenting.
Ut ur bo’a gubben kom med konserveringsring.

Sommar’n kom och kunden blev en pengastinn turist.
Gubben kuta’ runt i bo’a, bruka all sin list.
”Ska de va’ antikpiano?” Lirade en låt.
Kunden höjde blott sin kamera och tog en minnesplåt.

Hö’t det skulle bärgas, det var skördetid minsann.
Höredskapen räckte inte till i Hälsingland.
Gubben vädra’ guld, beställde gafflar i all hast.
Hö’t det gick åt fanders — det kom matbestick i plast. . .

Spejare från hälsovården gjorde sin entré.
”Han ska ut!” sa han i bo ’a, räkna ett, två, tre.
”Slår du mig med osten? Vad är du för tjorv?”
”Det här är inte roquefort, det är vanlig husmanskorv.”

Det pinglade i dörren, rike bonden klädd så fin:
”Säg har ni här i bo ’a någon skördetröskmaskin?”
”Det går bra, visst har jag det. Men stopp! Uj, så befängt!
Ni är en halv minut för sen, för nu så har jag stängt!”
Text: Sven Lindahl
Insjungen på skiva 1970 av Leppe Sundevall.
(Är det någon som har skivan så kontakta gärna mig)

Länsmuseets utredning 2012

Som en del av vindkraftsprojektet har Länsmuseet i Gävleborg gjort en särskild utredning för att kartlägga om det finns fornlämningar etc inom områden som är tänkta för vindkraftverken, och som då kan behöva speciellt skydd. Bl.a. har man flyttat en snurra då den låg för nära Övre Rotemobodtjärns f.d. fäbod.

Utredningen kan laddas ner som PDF, och kan fungera som en liten guide för den som själv vill leta upp och studera dessa lämningar.

Det är dock oklart om den här telefonkiosken får det skydd den behöver. De är ju utrotningshotade och snart ett minne blott…